Känslor...

Jag är såååå jävla trött på alla mina känslor som far upp o ner nu som en jävla bergodalbana!!! Ena dagen tycker o känner jag så o den andra dagen helt tvärtom. Både jobbigt o dryg vill jag lova =o) Vissa känslor går inte att kontrollera men jag har bestämt mig själv att försöka kontrollera vissa av dom nu för mitt eget bästa =o) Jag vet att jag inte blir lyckligare precis av att känna dom o därför försöka få bort dom med. Det är bara det enda rätta just nu. Men det går faktiskt lättare för var dag som går...vilket känns skönt. Är väl mer att jag tar mitt förnuft till fånga hahahaha. Jag har många tankar med om jag har gjort rätt o vad som är rätt egentligen. Det är ju inget lätt beslut jag tagit o inte alltid lätt att hantera så som man trodde det skulle gå. Men men skadan är redan skedd sååå....
Sen kommer alla dessa jävla känslorna o saknaden upp igen om föräldrar. Visst behöver det inte alltid vara biologiskt...för det känns det som jag inte ha alls. Jag har en underbar familj med världens bästaste systrar. Inget o klaga på dem där alls =o) Finns inga bättre <3 Jag vet att jag har haft min styvmamma sedan jag var liten o det är jag tacksam för men det är ändå inte samma sak. Saknaden efter mamma är sjukt stor just nu o känner bara hur jobbigt allt känns igen. Hon var den underbaraste, vackraste o bästatse mamma i hela världen o tycker det är sååå himla orättvist att det skulle hända just henne. Det fanns ingen bättre människa än henne o kommer aldrig finnas heller för den delen. Sen har vi vår "kära" far med...jävla människa. Jag har varit sååå arg på dig o fattar inte hur du kan har gjort så många så illa o sårat så många som du gjort. Vaa faaan liksom till o med dina döttrar. Vad har vi gjort för att förtjäna allt egentligen?!?! Du är en sådan vekling som går i ett par fula byxor. Du kan inte vara människa nog att gå förbi en inne på elgiganten utan du gömmer dig mellan hyllorna med din patetiska kompis som är lika gammal som din dotter! Jag tänker då inte gömma mig i stan bara för att du bor där med. Men det är ju egentligen bara synd om dig...du har ju ingen alls kvar. Ingen vill veta av dig o verkligen inte om folket fått vetat sanningen om dig. Vilket jag en vacker dag verkligen hoppas dem får. Jag hoppas du får det du förtjänar o att du själv kommer inse vad du gjort.

Yees yees så är det!!
///S



Jesscia vid mammas grav på årsdagen den 10 okt 2010 (17 år)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0